jepp, you heard me..jag blev ett missionsoffer.
För första gången i mitt liv faktiskt. :)
Allt började med metron i sörnäs. två utländska pojkar entrade plattformen å ja la märke ti dem men tänkte inte desto mera. Plötsligt kommer den ena upp ti mig å frågar om ja vet hur långt de e ti Gräsviken. så jag berättar å räknar ihop 7 min. han tyckte ja va snabb å räkna å trots att ja trodde han sedan skulle avlägsna sig så stanna han kvar. så ja börja fråga varifrån de var å sen drog han den andra pojken dit å vi börja prata. De var från Kanada.

Vi gick in i metron å de blev så att vi satte oss bredvid varann. Dom va helt i min ålder å va verkligt öppna å glada. De lekte som om vi hade umgåtts hu många gånger förr, vilket va rätt coolt.
Sen kom frågan: "What are you guys doing here"? De svarade att de var utsända från sin kyrka och att de var mormoner. Då la jag märke till deras skylt på jackan. "oh".. :D men de var trevliga å jag tycker om att diskutera å lära känna nya människor..so I did.

Vi prata, jag berätta ja va kristen å blaha blahej..vi gick ut ur metron, pratade, de inbjöd mig till en ungdomskväll där de bara är sociala å umgås å har lekar. jag tvekade men de ville gärna skicka en påminnelse om de å berätta var de va så yeah, I gave them my number. that's just me..ja sku ha känt mig väldigt oartig efter vår diskussion om ja då sku ha sagt nej. men ja tror nog int ja far dock.

Jag blev jätteinspirerad att lära mig mer om vad mormoner tror på. oj, jag ha lärt mig så mycket de två senaste dagarna. Mycket stämmer överrens med den kristna tron, men så finns det dehär som just not make any sense å mormons bok...nee..ja fattar int. å deras historia e int så vit om man säger så.
Men i.a.f. ja tänkte inbjuda dem ti min kyrka på ungdomsmöte. de kan väl int skada? :)

i.a.f. va dom int lika påhåppiga som alla verkar tycka att dom är..men ja, int släppte dom väl en i första taget heller. de är väldigt modiga å vet hur man skall bemöta människor.
Rätt roligt att jämföra med en själv när man vill "missionera".

Men den stora frågan är: Gör de det av kärlek? för att de vill att alla skall se att de finns något mera..
eller gör de det av måsten, lagar, skuld? för att samla poäng i himlen? För de är rätt lagmänniskor..

I don't know. men utan kärlek så e de inget värt. I.a.f. som kristen tror jag det.
våga vara öppen, kritisk å ifrågasättande. Sök alltid efter att få veta mer. vem sa att du har rätt bara fö att du ha blivit lärd så? Men främst av allt. Be till Gud. be att han skall ge dig vishet att veta...

peace out.