Sku egentligen ha borda va hemma kanske idag men bad innerligt till Gud att ja sku få va frisk nog att fara "på praktiken" idag. Å de var jag, trots ihållig hosta å snuva. :) För vi var nämligen på ett Folkhälsans seminarium om ungas parrelationer. Om hur de tar sig i uttryck idag, hur det kan ändras när en baby kommer in i bilden å sen om respekt i ett förhållande. Roligt å helt intressant. Å jag funderar ännu vidare på vad jag skall skriva mitt examensarbete om. Något hitåt skulle vara intressant.

Vi fick sallad å paj å sen fick vi fara på gratis teater; "Som vi minns det", jättebra "naken" å känsloladdad föreställning om våldtäkt, att gå över gränsen och vad ungdomars kärleksrus och hormonhopp blandat med alkohol kan ställa till med för saker som sätter djupa spår och sår för resten av ens liv.

På kvällen igår då jag var hemma läste jag boken; Relationer: nyckeln till kärlek, sex å allt annat. Å där bekräftades det än en gång så bra varför jag vill vänta med sex tills jag avgett löftet om att jag tänker stå vid min partners sida för resten av mitt liv och den gjort samma för mig. Så sunda förklaringar på varför det gynnar en mest. Världen tycker de e helt crazyt att tänka så i denna tid, men jag tänker ändå stå fast vid det.